I. INLEDNING

Varför skriva om Olaus Petri?

1500-talet var en period då det skedde stora kyrkliga och politiska förändringar i Sverige. Reformationen innebar att den svenska kyrkan blev en statskyrka, separerad från den katolska kyrkan. Samtidigt blev Sverige under Gustav Vasa ett självständigt rike med en centraliserad statsförvaltning. Reformationen i Sverige har utforskats av kyrkohistoriker, och reformatorn Olaus Petri har blivit föremål för ett antal studier och även för några biografier. När man börjar granska dessa arbeten märker man snart att författarna ofta sympatiserar med Olaus Petris reformatoriska åskådning. Reformationen betraktas som en förnuftets seger över medeltidens vidskepelse; Olaus Petri framställs som en hjälte, som kämpar för de kristnas frihet både från papistiska dogmer och från kunglig kontroll.

Ett exempel är den avhandling som kyrkohistorikern Knut B. Westman framlade 1918, Reformationens genombrottsår i Sverige. Det är ett arbete som brukar finnas med i litteraturhänvisningar i böcker om reformationstiden och som bedöms som "betydelsefullt". Westman skriver där att reformationen innebar att katolicismens "primitiva fromhetsvanor" ersattes av en "högre och svårare religionsform". Hans åsikt om reformationen är att "vi skulle icke vilja ha den ogjord".

Ett annat exempel på detta hyllande av reformationen som ljusets inbrott är litteraturhistorikern Henrik Schücks biografi Olavus Petri. Olaus presenteras där som den storslagne och klartänkte mästaren, som bröt med "katolicismens farliga lära" och med den opersonliga religionsutövning som - enligt Schück - härskade under medeltiden. Den katolske munken Paulus Helie, som polemiserade mot Luther och mot Gustav Vasa, kallas "ombytlig och grälsjuk".

Att reformationsforskningen i Sverige har haft en proluthersk prägel har uppmärksammats av bland andra idéhistorikern Magnus Nyman. I artikeln "Förlorarnas historia" i Lychnos 1994 kritiserar han den äldre historieskrivningen och hävdar dessutom att det än idag finns en tendens att betrakta de katolska "förlorarna" som naiva traditionalister. Han skriver: "Det har varit en självklar utgångspunkt (medveten eller omedveten) för flertalet svenska akademiker att bakom ord som jesuiter, påve, kloster, avlat, vigvatten, rosenkransar eller skärseld lurar något primitivt, osvenskt eller rent av farligt." Nyman menar att detta visar att "protestantismens propaganda fortfarande behärskar en nu till stor del sekulariserad intelligentia", och han hoppas därför att det skall komma ny forskning om den svenska reformationstiden.

Den här uppsatsen handlar om Olaus Petris politiska idéer. Det är angeläget att undersöka dessa, eftersom Olaus var en person med stort inflytande, som levde i en tid då många avgörande förändringar skedde i det svenska samhället. Hans uppfattning i politiska frågor hade säkerligen betydelse för händelseutvecklingen, både på det kyrkliga och på det statliga området.

De två arbeten som har gjorts om hans politiska tänkande har emellertid många år på nacken. Dessa arbeten är Karl Nordlunds Den svenska reformationstidens allmänna statsrättsliga idéer, som utkom 1900, och Curt Rohtliebs "Olavus Petris statsrättsliga idéer", som publicerades i Statsvetenskaplig tidskrift 1950-51. Som framgår av titlarna är bägge studierna främst av statsrättslig karaktär.

Karl Nordlunds analys grundas till stor del på den åtskillnad han gör mellan "germansk" och "teokratisk" statsrättslig åskådning. Jag har inte de kunskaper i rättshistoria som behövs för att kunna bedöma Nordlunds definitioner, men andra forskare har ifrågasatt hans terminologi, i synnerhet begreppet "germansk statsrätt". Om kritiken är riktig innebär det att Nordlunds analys inte är särskilt klarläggande, eftersom de nämnda begreppen är så centrala för honom.

Även Curt Rohtliebs analys av Olaus Petri är rik på rättshistoriska resonemang. Man skönjer en något farbroderlig attityd hos författaren, som tydligen anser att en förnuftig människa inte bör söka stöd för sina argument i Bibeln. Enligt Rohtlieb är den sortens argumentation lätt att ironisera över; den visar "människornas förmåga att bedraga sig själva". Rohtliebs nedlåtande inställning till fundamenten i Olaus Petris tänkande har emellertid inte hindrat honom från att grundligt studera reformatorns skrifter. Jag har dock invändningar mot vissa av hans resonemang, vilket kommer att framgå i min egen analys. Dessutom har jag i min undersökning av Olaus Petris skrifter funnit en hel del av intresse som Rohtlieb inte behandlar, till exempel Olaus syn på förhållandet mellan kungen och det katolska prästerskapet.

Några andra arbeten om Olaus Petri kan också nämnas. Gunnar T. Westin har i avhandlingen Historieskrivaren Olaus Petri analyserat Olaus svenska krönika. Analysen gäller främst krönikans källor och krönikeförfattarens metod. Westin skriver i förordet att han även har sökt utröna i vad mån det råder ett samband mellan Olaus Petris statsteoretiska tänkande och hans historieskrivning samt i vad mån krönikan uttrycker Olaus inställning till samtidens politiska händelser. Men Westin anger själv att han inte har haft möjlighet att göra en ingående analys av dessa frågor.

Lärdomshistorikern Henrik Sandblad har i avhandlingen De eskatologiska föreställningarna i Sverige under reformation och motreformation undersökt det svenska 1500-talets föreställningar om den yttersta tiden. Bland många andra blir Olaus Petri föremål för analys, och Sandblad diskuterar i samband med detta konflikten mellan reformatorn och Gustav Vasa.

Det finns två teologiska avhandlingar om Olaus Petri: Sven Ingebrands Olavus Petris reformatoriska åskådning och Christer Gardemeisters Den suveräne Guden. Ingebrand har gjort en bred analys av Olaus teologiska uppfattning och Gardemeister har specialiserat sig på Olaus gudsbild. Ingen av författarna har sett som sin uppgift att koncentrera sig på Olaus politiska tänkande.

Jag finner det därför värt att göra en särskild studie av Olaus Petris politiska idéer. Min önskan har varit att sätta in honom i ett sammanhang, i en idéhistorisk kontext. Jag har velat se hur hans uppfattning liknar eller skiljer sig från de politiska teorier som utvecklats av andra kristna tänkare. Främst har jag velat jämföra med den medeltida katolska traditionen, som han ju hade sina rötter i, samt med det reformatoriska tänkandet, som han anslöt sig till. Jag har dessutom velat koppla hans idéer till de samtida händelserna. Under arbetets gång blev det dock uppenbart att detta var lite för mycket för att hinnas med i en C-uppsats, och jag har inte alls kunnat dra i alla de trådar som jag har sett. Jag hoppas därför kunna fortsätta min undersökning i en ytterligare uppsats.

Jag är själv katolik, men mitt syfte är för den skull inte att kritisera Olaus Petri eller framställa honom i dålig dager. Jag känner tvärtom stor respekt för honom, eftersom jag uppfattar honom som en djupt troende människa som kämpade för sin övertygelse. Men jag tror att det kan vara bra om även andra än lutheraner analyserar hans skrifter.

Disposition och frågeställningar

Uppsatsen är indelad i en bakgrundsdel och en analysdel. Till att börja med ges i ett bakgrundskapitel (kapitel II) en snabb översikt över händelserna i samband med reformationen, både i Sverige och i övriga Europa. Syftet är dels att erinra läsaren om skeendet, dels att visa på sambandet mellan de kyrkliga förändringarna och den politiska situationen. Kapitlet avslutas med en liten biografi över Olaus Petri.

Sedan följer en analys av Olaus politiska idéer. Den är fördelad på tre kapitel. I kapitel III behandlas Olaus uppfattning om kungen. Hur beskriver han kungamaktens ursprung - är kungen tillsatt av Gud eller av människor? Vad anser han känneteckna en bra kung och vad anser han känneteckna en tyrann? Vad säger han om Gustav Vasa?

Kapitel IV handlar om förhållandet mellan den andliga makten och den världsliga. Modernare uttryckt gäller det relationen mellan kyrka och stat. Det senare uttrycket används dock inte (såvitt jag kan se) av Olaus och hans samtida när de diskuterar denna fråga. Därför väljer jag att använda begreppen "andlig och världslig makt" (eller "andligt och världsligt styre"), som är mer i samklang med 1500-talstänkandet. I analysen studerar jag hur Olaus definierar det andliga och det världsliga styret, vilka uppgifter och befogenheter som han anser tillkommer respektive myndighet och hur han vill att relationen dem emellan skall vara.

I kapitel V analyseras Olaus uppfattning om lydnad mot överheten. Hur tolkar han Romarbrevets ord om att man skall underordna sig all överhet, eftersom den är förordnad av Gud? Hur tolkar han Apostlagärningarnas ord om att man måste lyda Gud mer än människor? Vad säger han om uppror? Är sådana någonsin berättigade, enligt hans åsikt? Finns det några naturrättsliga resonemang?

Jag försöker dessutom att i varje kapitel sätta in Olaus idéer i en kontext. Dels kopplar jag dem till skeendet runt omkring honom, dels gör jag jämförelser med politiska teorier under medeltid och reformationstid. (För att begränsa mig har jag valt att låta nästan enbart Martin Luther representera det reformatoriska tänkandet.) När det finns anledning redovisas och kommenteras också andra författares studier av Olaus Petris politiska idéer.

Källor och litteratur

Mitt huvudsakliga källmaterial består av Olaus Petris Samlade skrifter, som utgavs i fyra band 1914-1917. Dessutom tillkommer ytterligare två små juridiska skrifter av Olaus, vilka publicerades senare. Det totala sidantalet överstiger två tusen, men många av dessa sidor upptas av resonemang som är föga relevanta för min frågeställning. Olaus skrev kyrkohandböcker och religiösa skådespel, och han utlade en mängd olika bibeltexter. En del av hans skrifter har jag därför inte studerat närmare; man bör akta sig för att läsa in politiska idéer där det inte finns några.

Till hjälp vid förståelsen av Olaus 1500-talssvenska - som faktiskt är förvånansvärt lätt att läsa - har jag haft två böcker som presenterar valda delar av hans skrifter på mer eller mindre modern svenska: Olavus Petri i tal och skrift (valda stycken utgivna av Lydia Wahlström) och Olaus Petri: Skrifter i urval (urval, inledning och kommentar av Gunnar T. Westin). Jag citerar alltid från Olaus ursprungliga texter, men jag har ändrat titlarna till en något modernare svenska. (I detta förenar jag mig med övriga forskare, även om vi inte alltid väljer att revidera språket på exakt samma sätt).

Jag har dessutom studerat den danske katolske munken Paulus Helies skrifter. Helie skrev två brev som cirkulerade i avskrifter i Sverige och som Olaus besvarade. I litteratur om Olaus Petri brukar Helies brev alltid nämnas i samband med att Olaus svarsbrev omtalas, men det är nog sällan som någon verkligen har läst vad Helie egentligen skrev; snarare grundas beskrivningen på Olaus uppgifter. Därför ville jag granska dessa skrifter. Dessutom har jag gjort några jämförelser med Peder Månssons Barnabok, en furstespegel från början av 1500-talet.

I övrigt har jag i stort sett använt mig av sekundärlitteratur. För att kunna placera in Olaus Petris idéer i en idéhistorisk kontext har jag behövt anlita två olika slag av litteratur: dels sådan som redogör för de historiska händelserna under reformationstiden, dels sådan som behandlar politiska idéer under medeltid och reformationstid. En läsning av Luthers skrifter hade säkerligen varit mycket givande för min analys, men jag har tyvärr inte haft tid till ett sådant studium.

Beträffande Olaus Petris skrifter så finns det ett källkritiskt problem på grund av att det i vissa fall råder osäkerhet om författarskapet. En del av det som finns med i Samlade Skrifter är översättningar eller bearbetningar av tysk litteratur, men exakt i vilken grad är inte helt klart. Det har emellertid ingen större betydelse för den här uppsatsen, eftersom de texter som har varit centrala vid min analys av Olaus politiska idéer inte har detta ovissa ursprung utan helt säkert är självständiga texter.

Ett annat, och omvänt, problem är en viss brist på material. Endast två av Olaus predikningar finns bevarade. Det sägs alltid att Olaus under sina senare år kritiserade kungen, som blev mycket irriterad på reformatorn. Men det finns bara en enda sådan mästrande predikan i Samlade Skrifter.

En tredje svårighet beträffande källmaterialet är att Gustav Vasa införde formlig censur; inget fick tryckas som inte hade hans godkännande. Bland annat förbjöd han på 1540-talet tryckning av två av Olaus skrifter, som dock finns bevarade. Frågan är hur denna kungliga åtgärd påverkade Olaus skriftliga verksamhet.

Avgränsningar och förslag till fortsatt forskning

Det finns mycket källmaterial som jag inte har hunnit studera närmare, men som skulle kunna vara av intresse om man vill göra sig en bild av den svenska reformationstidens politiska tänkande. Den här uppsatsen är ett litet bidrag till en sådan bredare analys. För att begränsa mig på ett rimligt sätt har jag valt att koncentrera mig på Olaus Petri, men jag har under arbetets gång stött på många andra som vore värda ett studium. Jag tänker då främst på de katolska motståndarna, till exempel biskop Hans Brask, som var en flitig brevskrivare, både under sin tid i Sverige och senare i landsflykt. Även de sista katolska ärkebiskoparna Johannes och Olaus Magnus, som bland annat skrev historiska krönikor, skulle kunna studeras närmare. De två bröderna har blivit föremål för en analys av Kurt Johannesson i Gotisk renässans: Johannes och Olaus Magnus som politiker och historiker. Det verkar dock som om Johannesson har en helt oförstående inställning till det prästerliga kallet. I hans beskrivningar framstår kyrkans män som enbart jagande efter makt och ära. Därför finns det mer forskning att göra om dessa katolska biskopars politiska idéer.

Jag har varit tvungen att begränsa mig även när det gäller studiet av Olaus Petris skrifter. Han historiska krönika, En svensk krönika, är tre hundra sidor lång och fylld av detaljer om händelser i den svenska historien. Olaus använde sig antagligen av denna litterära genre bland annat för att kunna ge uttryck för sina tankar på ett indirekt sätt. För att rätt kunna tolka dessa mindre klart uttryckta åsikter krävs ett omfattande studium av texten och gedigen kunskap om de händelser som skildras. Jag har varken haft tid eller tillräcklig bildning för att kunna genomföra en sådan analys. Jag har därför bara kunnat ta upp vissa idéer som Olaus ger tydligt uttryck för i krönikan, och i övrigt har jag nöjt mig med att referera andras tolkningar, till exempel Gunnar T. Westins. Men det är ett ämne som det kan vara värt att återkomma till.

Till sist vill jag föreslå en grundligare studie av sambandet mellan den svenska medeltidens och den svenska reformationstidens politiska idéer. Jag har inte sett någon sådan från senare tid, och jag har själv bara kunnat behandla saken ganska ytligt.

HEM	INNEHÅLL	NÄSTA