BAKGRUND

Innan intervjuerna med de somaliska kvinnorna redovisas, kan det vara lämpligt att ge en liten bakgrund. Fyra olika områden skall behandlas: Somalias historia, den somaliska invandringen till Sverige, begreppet integration samt Crebonas utbildning i Rinkeby (Möllan).

Somalias historia

Det territorium som idag utgör Somalia blev under 1800-talet delat mellan europeiska kolonialmakter: Storbrittanien kontrollerade den norra delen och Italien den södra. Innan dess hade Somalia inte varit ett sammanhållet land, områdets invånare uppfattade sig knappast som tillhörande samma nation. Under åren av kolonialt styre växte dock en känsla av nationell gemenskap fram bland somalierna, och när självständigheten erhölls 1960 bildade de två kolonialdelarna en gemensam stat, Republiken Somalia.

Somalia ligger i det område i Afrika som kallas Afrikas horn. Huvudstaden heter Mogadishu.

Somalia skiljer sig från andra afrikanska länder genom att befolkningen är nästan helt enhetlig i etniskt avseende: i stort sett alla landet invånare är somalier och talar somaliska. Förutom de cirka 8 miljoner som är bosatta i Somalia finns det somaliska minoriteter i grannländerna Etiopien, Kenya och Djibouti.

Det föreligger dessutom religiös enhetlighet: praktiskt taget alla somalier är muslimer. Det som splittrar befolkningen är klansystemet. Det finns sex klanfamiljer, och varje sådan familj består i sin tur av en rad klaner.

Det finns sex klanfamiljer (stora bokstäver), som i sin tur består av en rad klaner (mindre bokstäver). Bilden visar endast en liten del av alla existerande klaner. Källa: Statens Invandrarverk, Somalier: Grundinformation, s. 10.

Efter självständigheten 1960 försökte man att i Somalia skapa ett fungerande politiskt system, men korruption och ett fragmenterat partiväsen lade hinder i vägen. Landet gick mot allt större kaos, och detta resulterade slutligen i en militärkupp 1969. Ledare för militärdiktaturen blev Siad Barre. Han började efter en tid att använda sig av marxistisk terminologi, och under 1970-talet utvecklades en omfattande statlig kontrollapparat, med syfte att inpränta marxism-leninismens läror hos medborgarna.

Militärregimen strävade efter att avskaffa det gamla klantänkandet: det blev förbjudet att nämna klannamn eller att efterfråga någons klantillhörighet. Men president Siad Barre visste att utnyttja klanmotsättningarna, i enlighet med den klassiska metoden att härska genom att söndra. Själv fick han det viktigaste stödet från tre klaner inom den egna klanfamiljen Darod. Alla viktiga poster besattes med medlemmar ur denna grupp.

Motståndet mot regimen växte alltmer, och 1989 utbröt massdemonstrationer i huvudstaden Mogadishu. Dessa slogs brutalt ned. Men också väpnade motståndrörelser organiserade sig, och vid nyåret 1990-91 inleddes en offensiv mot Mogadishu. Siad Barre flydde, hans diktaturtid var till ända, och många somalier trodde att bättre tider nu var att vänta. Men strax utbröt motsättningar mellan två klanfamiljer: Hawiyes trupper hotade att döda alla som tillhörde Darod, den forna presidentens klanfamilj, och Darods medlemmar nödgades att fly.

I stället för en blodig diktatur hamnade Somalia alltså i ett ännu blodigare inbördeskrig. Situationen förvärrades dessutom av att landet drabbades av en svältkatastrof 1992, där hundratusentals människor hungrade ihjäl. Flertalet av de somalier som nu befinner sig i Sverige har förlorat familj och vänner i kriget och svältkatastrofen.

Somalia är numera ett land i kaos. Statsapparaten har helt brutit samman på grund av inbördeskriget, och anarki råder.

Den somaliska invandringen till Sverige

På grund av den politiska oron, inbördeskriget och svältkatastrofen i Somalia har många somalier tvingats lämna sitt land. Totalt har mer än en miljon somalier flytt, och av dem befinner sig 12 000 i Sverige. De flesta anlände i början av 1990-talet.

Asylsökande från Somalia			Beviljade uppehållstillstånd till somalier
År	Antal		År	Flyktingar	Anhöriga	Totalt
1988	109		1988	79	37	116
1989	865		1989	358	70	428
1990	2391		1990	542	249	791
1991	1355		1991	1954	474	2428
1992	2699		1992	1420	905	2325
1993	738		1993	654	1308	1962
1994	934		1994	2046	1157	3203
1995	869		1995	159	1404	1563
1996	434		1996	205	965	1170
1997	364		1997	133	920	1053

Kommentar: Att antalet asylsökande inte är detsamma som antalet som har beviljats uppehållstillstånd har flera orsaker. Det är endast flyktingar - inte nära anhöriga - som söker asyl, och inte alla som söker asyl erhåller uppehållstillstånd. Vidare kan det ta några år innan en asylsökande beviljas uppehållstillstånd. Dessutom kan det i den högra tabellen även ingå somalier som har varit bosatta i Etiopien.

Källa: Statens Invandrarverk

Om man till de 12 000 invandrade somalierna lägger till de 2 400 personer som är födda i Sverige men har somaliskt medborgarskap, blir det totala antalet somalier i Sverige drygt 14 400. (Ibland anges det emellertid att det finns 15 000 - 18 000; den siffran kommer man fram till om man medräknar somalier som har varit bosatta i Etiopien). Fördelningen är ganska jämn mellan män och kvinnor, dock är antalet män något större.

Somalier i Sverige 31 december 1997 efter födelseland, medborgarskapsland och kön
Födelseland	Medborgarskap	Män	Kvinnor	Totalt
Somalia	Sverige	943	638	1581
Somalia	Ej Sverige	5588	4843	10431
Sverige	Somalia	1254	1153	2407
Totalt		7785	6634	14419

Källa: Statistiska Centralbyrån, Befolkningsstatistik, del 3 (1997), tabell 2.7

Somalierna i Sverige är en ung folkgrupp, eftersom det är få äldre somalier som har invandrat. Drygt 70% är under 30 år, och endast 4% är över 50 år. De flesta är således i den ålder då familjebildning ännu inte har påbörjats eller ganska nyligen har skett. Det innebär att många barn med somalisk bakgrund kommer att växa upp i Sverige.

Somalier i Sverige 31 december 1997 efter ålder och kön
Ålder	Män	Kvinnor	Totalt
0-3	979	896	1875
4-6	424	401	825
7-9	493	438	931
10-12	590	426	1016
13-15	533	388	921
16-19	539	427	966
20-24	1162	871	2033
25-29	729	951	1680
30-34	949	769	1718
35-39	636	412	1048
40-44	368	171	539
45-49	183	96	279
50-54	70	66	136
55-59	56	75	131
60-64	29	68	97
65-69	25	95	120
70-	20	84	104
Totalt	7785	6634	14419

Källa: Statistiska Centralbyrån, Befolkningsstatistik, del 3 (1997), tabell 2.7

Ungefär en fjärdedel av somalierna är bosatta i Stockholm: 1997 fanns det i Stockholms stad 3 773 personer med somalisk bakgrund (somaliska medborgare eller svenska medborgare födda i Somalia). 2 033 var män och 1 740 var kvinnor. De utgör därmed den näst största eller största gruppen bland de afrikanska invandrarna i Stockholm (den andra stora gruppen är etioperna). Den övervägande delen bor i stadsdelarna Rinkeby och Spånga -Tensta, men också i Kista, Skärholmen och Vantör finns många somalier.

Somalier i Stockholm 1997
Stadsdel	Män	Kvinnor	Totalt
Rinkeby	616	595	1211
Spånga-Tensta	650	519	1169
Kista	229	190	419
Skärholmen	109	110	219
Vantör	97	84	181
Hässelby	70	48	118
Farsta	53	37	90
Liljeholmen	27	23	50
Enskede	28	21	49
Årsta	22	22	44
Söderled	16	18	24
Älvsjö	15	15	30
Hägersten	15	11	26
Skarpnäck	16	7	23
Vällingby	9	12	21
Bromma	14	5	19
Katarina-Sofia	10	4	14
Maria-Gamla Stan	9	4	13
Hammarby	9	4	13
Kungsholmen	6	4	10
Östermalm	6	2	8
Norrmalm	3	3	6
Västerled	3	2	5
Hornstull	1	0	1
Totalt	2033	1740	3773

Källa: Utrednings- och statistikkontoret, Stockholms stad

Integration

Ordet integration används ofta av politiker: man talar om att invandrare skall integreras i det svenska samhället, det finns en integrationsminister och ett integrationsverk och det har utarbetats kommunala integrationsprogram. Begreppet integration har dock inte någon entydig betydelse, och det är därför nödvändigt att ange vad man menar med ordet när man använder det i en utredning.

I Svensk Ordbok definieras integration som "sammansmältning av olikartade delar till en helhet". Detta är grundbetydelsen, och integration kan då gälla allt från integration av svenska och historia i skolundervisningen till Europas ekonomiska integration. Begreppet måste därför här specificeras mer, så att det täcker enbart det område som denna rapport behandlar, nämligen etniska och kulturella förhållanden.

I Nationalencyklopedin anges följande:

Nationalencyklopedins beskrivning av vad integration innebär svarar delvis mot det som vi i denna rapport avser med begreppet, nämligen processen där invandrare blir delaktiga i det svenska samhället. Men integration innebär inte enbart att invandrarna skall anpassas till svenska förhållanden - i så fall är det knappast fråga om integration utan snarare om assimilation. Integration handlar också om att svenskar skall tolerera att leva sida vid sida med människor som har en annan kultur och religion.

Stockholms stad fastställde 1997 ett integrationsprogram. I detta konstateras att begreppet integration kan tolkas på olika vis, och man definierar därför vad man i programmet menar när man använder de tre orden integration, segregation och assimilation.

Assimilation anges betyda att flyktingar och invandrare "på ett ensidigt och artificiellt sätt tvingas anpassa sig till den dominerande majoritetskulturen". En sådan politik skulle, enligt Stockholms stad, innebära att "vi frånsvär oss möjligheten att berika och utveckla det svenska samhället och den svenska kulturen, som i så hög grad är en produkt av många århundradens influenser från en mängd olika kulturer, livsåskådningar och erfarenheter."

Stockholm stad tar därför avstånd från assimilation. Det man i stället förespråkar är integration, som anges betyda följande:

Denna definition av integration överensstämmer med det som vi i denna rapport menar med ordet: att alla i samhället - svenskar såväl som invandrare - kan samarbeta och leva fredligt sida vid sida, med respekt för varandras olikheter.

Även i regeringens proposition Sverige, framtiden och mångfalden - från invandrarpolitik till integrationspolitik understryks att integration är en ömsesidig process som omfattar hela samhället och inte en process som innebär att invandrarna ensidigt anpassar sig. Regeringen menar också att integrationsprocessen kräver öppenhet, tolerans och respekt för olika sätt att leva och tänka samt "oräddhet och en önskan från alla att vilja och våga möta det annorlunda och det främmande."

Värt att notera är att den ursprungliga betydelsen av ordet integration innebär att det är helheten (i vårt fall det svenska samhället) som kan vara mer eller mindre integrerad. Det har dock skett en betydelseglidning, som innebär att man ofta formulerar sig på så vis att det är den enskilda delen (i vårt fall individen) som skall bli integrerad. Man säger till exempel att vissa invandrare inte är integrerade i samhället. Några författare anser att denna användning av ordet är felaktig, men den har ändock blivit mycket vanlig. Den förekommer till exempel i regeringens ovannämnda proposition.

Utbildningen i Möllan

Crebona har sedan 1994 haft i uppdrag av Utbildningsförvaltningen i Stockholm med föregångare att bedriva vuxenutbildning för arbetslösa. Under 1998 anordnade företaget en sådan utbildning på två ställen i Stockholm.

Den ena platsen är Rinkeby Arbetscentrum, som Crebona driver i samarbete med Rinkeby statsdelsnämnd och länsarbetsnämnden. Deltagarna får där kombinera de teoetiska studier, som Crebona erbjuder, med praktiskt arbete, som handleds av kommunalt anställda arbetsledare. Det finns en rad olika verkstäder, till exempel textil, snickeri, måleri och möbelrenovering. Trots namnet är lokalerna belägna i Solna; alla elever kommer dock från Rinkeby.

Den andra platsen där Crebona bedriver utbildning kallas Möllan. Lokalerna är belägna i Rinkeby, och deltagarna kommer från både Rinkeby och andra stadsdelar.

Även i Möllan finns en strävan att kombinera studier med praktiskt arbete, men här är det Crebona som ansvarar för all verksamhet. Arbetsträningen kan därmed i högre grad än vid Rinkeby Arbetscentrum kopplas till studierna; meningen är att eleverna skall få praktisk övning i att använda de kunskaper som förvärvats under lektionerna. Det kan till exempel röra sig om att arbeta med dataregistrering och inscanning av bilder och dokument. Det kan också handla om att bemanna receptionen och telefonväxeln, hjälpa till i administrationen eller att skriva artiklar till elevtidningen.

Elevintagningen till Möllan sker kontinuerligt, vilket innebär att man kan påbörja sina studier när som helst under läsåret. En nyanländ elev börjar med att delta i en 11 veckors orienteringskurs, där han eller hon bland annat får undervisning i grundläggande datakunskap.

Därefter finns det möjlighet att kombinera olika halvtidsblock, som i sin tur består av olika kurser. Under höstterminen 1998, då intervjuerna gjordes för denna rapport, erbjöds följande halvtidsblock: Arbeta med datorn, Data och dokument, Svenska och kommunikation, Engelska i arbetslivet samt Praktisk ekonomi. All undervisning finansierades inom Kunskapslyftet.

Majoriteten av eleverna i Möllan är invandrare: i november 1998 hade nästan 90% av skolans totalt 232 elever ett annat hemspråk än svenska. Den största invandrargruppen var somalierna; de utgjorde 64% av eleverna.

Det är fler män än kvinnor bland deltagarna: i november 1998 var andelen män 76%. Snedfördelningen var markant i den somaliska gruppen, där endast 25 stycken av de 149 inskrivna var kvinnor. Det innebär att denna grupp bestod av 17% kvinnor och 83% män.

Elever i Möllan (1 november 1998) Fördelade efter hemspråk och kön
Antal	Män	Kvinnor	Totalt
Svenska	14	12	26
Somaliska	124	25	149
Arabiska	7	4	11
Kurdiska	2	0	2
Övr. europ.	9	5	14
Övr. utomeurop.	7	5	12
Ingen uppgift	14	4	18
Totalt	177	55	232
Procent	Män	Kvinnor	Totalt
Svenska	6,0	5,2	11,2
Somaliska	53,4	10,8	64,2
Arabiska	3,0	1,7	4,7
Kurdiska	0,9	0,0	0,9
Övr. europ.	3,9	2,2	6,0
Övr. utomeurop.	3,0	2,2	5,2
Ingen uppgift	6,0	1,7	7,8
Totalt	76,3	23,7	100,0

HEM	INNEHÅLL	NÄSTA